Ur och skur-tolerans?

Ur och skur-tolerans?

Riskerar tolerans att uppfattas som undfallenhet? Ingen har väl glömt Yasri Khans motvilja mot att handhälsa på kvinnor.  Han tyckte det var för ”intimt” sa han. Måste vår tolerans sträcka sig till att acceptera ett sådant agerande som hans?

Man undrar förstås om människors reaktion hade blivit densamma om beteendet gällt båda könen? Troligen hade detta också då uppfattats som kontroversiellt, men inte på långa vägar väckt de fördömanden som Khans selektiva handhälsningsritual gav upphov till.

Att särbehandla kvinnor och män (toaletter undantagna) är en tillbakagång från det vi uppnått inom jämställdhet. Är det någon som upplever sig kränkt genom Khans vana? Ja, naturligtvis. Eftersom det är ett särskilt beteende gentemot just kvinnor, så upplever sig många kvinnor kränkta och troligen också stor del av befolkningen eftersom vi inte vill acceptera umgängesformer som sätter vår känsla av allas lika värde och svenskdefinierad solidaritet ur spel.

Toleransen, eller oinskränkt mångkultur, stöter här på motstånd, menar jag, och den tror jag kan definieras av att vi inte kan acceptera att en enskild persons frihet (även om det föreligger religiösa bevekelsegrunder) tillåts inskränka någon annans. I det här fallet gäller det halva befolkningens önskemål om att bli brukligt och inte segregerande bemött.

Man behöver ibland fråga sig vem som har tolkningsföreträde. Självklart är det de som upplever ett beteende som nedvärderande. Att några andra kan tolka in annat får man räkna med.

Men att känna sig kränkt är absolut inte liktydigt med att bli berövad sin frihet. Mer om detta i ett senare inlägg.

Anita Afzelius-Alm

Varför är vi så rädda?

Utvecklingen i världen, och kanske i Europa i synnerhet, har under lång tid präglats av utbyte av influenser mellan olika länder, människor och kulturer. Denna utveckling har varit en förutsättning för de förändringar som våra samhällen genomgått. Men vi kan också konstatera att det även historiskt sett, under lång tid funnits en rädsla för det som uppfattats som annorlunda. Olika befolkningsgrupper, deras beteenden och deras kultur har ansetts vara märkliga eller skrämmande.

Vi har alltså haft, och har, en situation där vi samtidigt är imponerade och kittlade av det som uppfattas som annorlunda eller exotiskt, samtidigt som vi haft en rädsla för nästan detsamma. Över tid kan man dock konstatera att influenserna vi fått från andra håll i världen till stor del faktiskt funnit fäste i samhället. Det finns otaliga exempel på detta, både vad gäller uppfinningar, maträtter, kulturella inslag, modetrender och olika former av livsåskådning.

Vad vi ser i samhället idag är alltså precis samma blandning av nyfikenhet och rädsla som vi sett tidigare. Tyvärr har historien kantats av exempel på avskyvärda åtgärder som vidtagits för att skydda det trygga och slå ner på det främmande. Så också idag. I backspegeln kan konstateras att domen ofta fallit hård över dem som använt bryska metoder för att skydda det egna eller för att förfölja en påstådd gemensam fiende. Så när vi nu ser samma tendenser som vi upprörs av historiskt – varför göra samma misstag igen? Som medborgare borde vår intelligens och vårt intellekt bli allt bättre i takt med utvecklingen. Låt oss inse att framtiden i mångt och mycket ligger i tolerans, samarbete och förståelse. Dagens och morgondagens utmaningar, ni känner dem alla, kommer att kräva den typen av åtgärder. Inte mera förakt och intolerans.

Anders Larsson